Huvudproduktionsprocess för höljet till en tredelad matburk

En viktig metod för att minska materialförbrukningen är att tunna ut plåten. Tillverkare av plåt har gjort betydande arbete i detta avseende, men att helt enkelt tunna ut plåten för att minska burkkostnaden begränsas av kraven på tryckmotstånd i burkstrukturen, och dess potential är nu ganska liten. Men med framsteg inom halsning, flänsning och burkexpansionsteknik har det skett nya genombrott när det gäller att minska materialförbrukningen, särskilt i både burkkroppen och locket.

Den primära motivationen för att producera halsförsedda burkar drevs initialt av tillverkarnas önskan om produktuppgraderingar. Senare upptäcktes det att halsning av burkkroppen är ett effektivt sätt att spara material. Halsning minskar lockets diameter, vilket minskar tryckhålsstorleken. Samtidigt, eftersom lockets styrka ökar med den minskade diametern, kan tunnare material uppnå samma prestanda. Dessutom möjliggör den minskade kraften på locket en mindre tätningsyta, vilket ytterligare minskar tryckhålsstorleken. Att tunna ut burkkroppens material kan dock orsaka problem på grund av förändringar i materialspänning, såsom minskat motstånd längs burkens axel och burkkroppens tvärsnitt. Detta ökar risken under högtrycksfyllningsprocesser och transport av fyllare och återförsäljare. Därför, även om halsning inte minskar burkkroppens material avsevärt, sparar det främst material på locket.

Med tanke på påverkan av dessa faktorer och marknadens efterfrågan har många tillverkare förbättrat och uppgraderat halsningstekniken och etablerat sin unika position i de olika stegen av burktillverkningen.

I avsaknad av en slitsningsprocess är halsning den första processen. Efter beläggning och härdning matas burkkroppen sekventiellt till halsningsstationen av burkseparationsmasken och inmatningsstjärnhjulet. Vid överföringspunkten rör sig den inre formen, styrd av en kam, axiellt in i burkkroppen medan den roterar, och den yttre formen, också styrd av en kam, matas in tills den matchar den inre formen, vilket fullbordar halsningsprocessen. Den yttre formen lossnar sedan först, och burkkroppen stannar kvar på den inre formen för att förhindra glidning tills den når överföringspunkten, där den lossnar från den inre formen och matas till flänsningsprocessen av utmatningsstjärnhjulet. Vanligtvis används både symmetriska och asymmetriska halsningsmetoder: den förra tillämpas för en burk med 202 diameter, där båda ändarna genomgår symmetrisk halsning för att minska diametern till 200. Den senare kan minska ena änden av en burk med 202 diameter till 200 och den andra änden till 113, medan en burk med 211 diameter kan minskas till 209 respektive 206 efter tre asymmetriska halsningsoperationer.